<> EMELIE SUNDBERG - VĂ€lkommen lilla baby 💕

Den 26 maj, kl 06.20 satte sig jag och din pappa i bilen. Det var en mycket speciell dag. Vi visste nĂ€mligen att vi skulle fĂ„ trĂ€ffa dig för första gĂ„ngen. NĂ€r din bror föddes för tre Ă„r sedan gick allt sĂ„ snabbt. Vi for in till förlossningen trots att barnmorskorna pĂ„ BB sa att vi skulle stanna hemma, för jag kĂ€nde att vĂ€rkarna jag hade inte var normala. NĂ€r vi kom in till BB var jag öppen 4 cm och efter tvĂ„ timmar var din bror ute. Förlossningen med din bror sĂ„g fin ut pĂ„ pappret, men lĂ„ngt efterĂ„t upptĂ€cktes en förlossningsskada som gjort att jag inte vill föda vaginalt igen. SĂ€rskilt inte sĂ„ som förlossningsvĂ„rden i Stockholm ser ut idag. Jag ville inte riskera att min kropp skulle utsĂ€ttas för mer skada. DĂ€rför tog jag beslutet att föda dig med kejsarsnitt. Ett beslut som inte har varit helt lĂ€tt att ta men som Ă€ndĂ„ kĂ€nts som det rĂ€tta för mig, för att jag vill det bĂ€sta för dig. Och det tror jag Ă€r att ha en hel mamma. PĂ„ bĂ„de ut- och insida. 

KĂ€nslan av att vakna den dĂ€r fredagsmorgonen var som att vakna pĂ„ julafton fast en miljard gĂ„nger större. Jag vaknade lĂ„ngt före vĂ€ckarklockan ringde och lĂ„g och vĂ€ntade pĂ„ att det skulle bli dags att stiga upp. Jag gick upp och tog en lĂ„ng dusch dĂ€r jag skrubbade hela kroppen. NĂ€r vi Ă„kte ivĂ€g mot BB sken solen och det var en varm sommardag. Den 26 maj, en perfekt dag att födas pĂ„. NĂ€r vi kom till BB vĂ€lkomnades vi av en barnmorska. Hon lyssnade pĂ„ ditt hjĂ€rta och kĂ€nde hur du lĂ„g i magen. Snart dĂ€refter fick jag och din pappa sĂ€tta pĂ„ oss operationsklĂ€der och gĂ„ in till operationssalen. VĂ€l dĂ€r var det mĂ„nga i rummet, kanske 10-12 personer. Det var sjuksköterskor, barnmorskor, undersköterskor, narkoslĂ€kare, assistenter till höger och vĂ€nster och sĂ„ operatören. Jag blev uppkopplad pĂ„ alla möjliga sĂ€tt, nĂ„gon satte en infart i ena armen och nĂ„gon annan kopplade upp en blodtrycksmĂ€tare pĂ„ den andra medan narkoslĂ€karen började titta pĂ„ min rygg för att se exakt vart hon skulle sĂ€tta ryggmĂ€rgsbedövningen. Jag lĂ„g dĂ€r som en levande docka och försökte bara göra vad jag blev tillsagd. "Ligg still", "ge mig din arm", "lĂ€gg dig pĂ„ sidan" "skjut ut ryggen som en katt". Plötsligt var allt klart och jag kĂ€nde hur hela kroppen frĂ„n under brösten och nerĂ„t domnade bort.  MĂ€rklig kĂ€nsla. En av lĂ€karna presenterade vilka som var i rummet och förklarade operationen som pĂ„börjad. TvĂ„ minuter senare hör jag dig för första gĂ„ngen. Det ljuvligaste skrik jag nĂ„gonsin hört. 

Barnmorskan kom fram med dig och höll dig framför mig. Du var kladdig och blodig och sĂ„g inte alls ut som jag förestĂ€llt mig.  Din pappa fick gĂ„ med bort till ett bord för att klippa din navelstrĂ€ng medan jag lĂ„g kvar och blev ihopsydd. PĂ„ bara 20 minuter var hela operationen klar och jag blev inrullad till uppvaket. Din pappa hade dig i sin famn hela tiden och gick bredvid mig sĂ„ att jag kunde se dig. VĂ€l pĂ„ uppvaket mĂ€rkte din pappa att du började tappa fĂ€rg och bli mer blĂ„. Du var vaken och tittade men du skrek inte och verkade lite slö. Vi tillkallade barnmorskan som tog beslutet att du skulle ner pĂ„ Neonatalavdelningen för att fĂ„ lite extra syrgas. De förklarade att det kunde vara sĂ„ att du hade kvar fostervatten i lungorna som du behövde hjĂ€lp att fĂ„ ut och att det inte var nĂ„gon fara. Att det Ă€r vanligt att det blir sĂ„ vid kejsarsnitt. Jag hade lĂ€st pĂ„ allt om kejsarsnitt och visste att detta skulle kunna hĂ€nda. Jag visste ocksĂ„ att det inte var nĂ„gon större fara och att vi var pĂ„ den bĂ€sta platsen, men sjĂ€lvklart var jag Ă€ndĂ„ orolig och framförallt ville jag inte slĂ€ppa dig med blicken. Jag ville ju ha dig i min famn nu nĂ€r vi Ă€ntligen mötts. Din pappa följde med dig och var hos dig hela tiden. Du lĂ„g hud mot hud hos honom och han skickade sms-uppdateringar om hur du mĂ„dde hela tiden. Jag var egentligen inte sĂ„ orolig, jag lĂ€ngtade mest efter att fĂ„ vara nĂ€ra dig. 

Jag lÄg dÀr pÄ min brits och kÀmpade med att fÄ igÄng kroppen. Jag ville ju bara fÄ komma till dig. Till slut sÄg jag att min ena tÄ började röra pÄ sig och dÄ visste jag att bedövningen var pÄ vÀg att slÀppa. Snart kunde jag röra lite mer pÄ ena benet och efter en stund började kÀnseln komma tillbaka. Efter ungefÀr tvÄ timmar var jag redo att lÀmna uppvaket och möta upp dig pÄ neonatalavdelningen och Àntligen fÄ ligga hud mot hud med dig. Efter nÄgra timmar med dig pÄ bröstet mÄdde du redan bra och mot kvÀllen fick vi komma upp till vÄrt rum pÄ BB och Àta den efterlÀngtade BB-brickan. Aldrig har ett par lingongrova smakat sÄ bra. Med dig i ett nÀste mellan oss.

I tvĂ„ dygn stannade vi pĂ„ BB och bara njöt av att vara nĂ€ra dig, ligga hud mot hud och fĂ„ igĂ„ng amningen. Jag ville bara ta igen de dĂ€r första timmarna vi inte fick vara nĂ€ra varandra, din första tid i livet. 
Efter tvĂ„ dygn lĂ€ngtade vi ihjĂ€l oss efter din storebror sĂ„ din pappa Ă„kte och hĂ€mtade honom för att sedan Ă„ka hem tillsammans, hela familjen. Att se din brors förvĂ€ntansfulla ögon nĂ€r han kom inspringandes pĂ„ rummet pĂ„ BB och frĂ„gade efter dig slĂ„r det mesta och det var omöjligt för mig att hĂ„lla tillbaka tĂ„rarna. 

Plötsligt slog det mig att jag nu blivit tvĂ„barnsmamma. Helt plötsligt blev livet dubbelt sĂ„ skört. Ni tvĂ„ Ă€r det absolut finaste och bĂ€sta som hĂ€nt mig. Och du, Ă€lskade dotter, Ă€r sĂ„ otroligt efterlĂ€ngtad och vĂ€lkommen till vĂ„r lilla familj. 

3 kommentarer

Anonym

04 Jun 2017 10:07

Åh vad fint skrivit!! Kram Helena

Anonym

05 Jun 2017 21:33

Hej! Underbart hem ni har! Jag fastnade just i din förlossningsberÀttelse, dÄ jag just nu Àr mitt uppe i det svÄra valet om snitt eller ej. Jag drabbades tyvÀrr ocksÄ av lite allvarligare förlossningsskada med första barnet. VÀldigt svÄrt beslut att fatta detta.. stötte ni pÄ komplikationer under förlossningen med ditt första barn? UpptÀcktes inte skadan direkt efter förlossningen ? Hoppas pÄ svar , men förstÄr om det blir för privat! Mvh Elisa

Svar: Hej Elisa! Ja precis, jag fick en förlossningsslada efter min första vaginala förlossning som jag inte kĂ€nde av förrĂ€n ca 1,5 Ă„r senare. Det Ă€r ett svĂ„rt val, och det talas oftast om alla risker med kejsarsnitt men aldrig om riskerna vid en vaginal förlossning och de Ă€r ocksĂ„ mĂ„nga . Jag Ă€r jĂ€tteglad att jag födde med kejsarsnitt denna gĂ„ngen. Det har gĂ„tt sĂ„ mkt bĂ€ttre Ă€n jag vĂ€ntat mig med Ă„terhĂ€mtningen efterĂ„t osv. Det Ă€r ju svĂ„rt för mig att ge rĂ„d till andra, det enda jag kan sĂ€ga Ă€r att man fĂ„r vĂ€ga för och nackdelar mot varandra och sen bara ta ett beslut. NĂ€r beslutet vĂ€l Ă€r taget brukar det kĂ€nnas enklare, iaf för mig. Lycka till! ❀
Emelie

Anonym

08 Jun 2017 08:47

Men sĂ„ fint skrivet! Sitter med tĂ„rar i ögonen, tvĂ„barnsmorsa som man Ă€r och kĂ€nslorna kommer tillbaka ❀ Tack för att du delar med dig! Ja nog kommer du hinna blĂ„ grĂ„hĂ„rig haha men sĂ„ mycket kĂ€rlek och fina stunder med tvĂ„ smĂ„ troll!

Svar: ❀ Ja, sina barns förlossningar glömmer man nog aldrig.. Tack!
Emelie

Kommentera

Publiceras ej