Så var vi här. Dan före dan. Den där julaftonen man pratat och tjatat om hela december och visst är det mysigt? Men VAD är det som är mysigt egentligen? Jag tycker jag läser och hör många som är så stressade inför jul, som har ångest för
att man inte hunnit med att göra allt man tänkt. Finns det någon annan tid på året då den där stressen är så påtaglig? Innebär inte julledighet just julLEDIGHET? Tid för återhämtning eller tid med familj och vänner?
Hur har det gått så långt att en högtid som skall innebära återhämtning för många istället verkar har blivit näst intill ångestfylld? Bidrar vi inredningsinfluensers till detta? Alla "perfekta" inredningshem med kammade, leende barn och
perfekt pyntade hus?
Antagligen lite grann. Om så är fallet vill jag bara åter igen påminna om att det bakom varje kammad instabild eller inredningsreportage står en helt vanlig nedkräkt morsa (eller farsa) med ett gäng misslyckade projekt, brända pepparkakor och
högar av damm bakom sig, minst lika (kanske mer) stressade som du.
Vi firar julhelgen på Gotland i år, hos mina föräldrar. Julbordet intas i vanlig ordning på Frälsningsarmén i Visby, som den gjorts sedan jag var liten. Där firar vi tillsammans med ensamstående mammor, ensamma pensionärer, nyanlända, svennebanan-familjer
som jag själv och en och annan lite kantstött människa som kanske inte har någon annan att fira med. Ett härligt sätt att fira jul på tycker jag. Dessutom behöver man inte ha ångest över att lyckas med den där perfekt inlagda sillen när
julmaten redan står serverad. En "vit" jul där barnen och gemenskapen med varandra får stå i fokus.
Hoppas ni som kanske inte hunnit med allt ni tänkt bara lägger ner det där sista och istället sätter er ner och njuter av att (förhoppningsvis) vara lite lediga. Vare sig ni kommer att vara med familj eller fira ensamma.
Ta hand om er och ha en riktigt god jul!
