Vi hade en så mysig helg. Min syrra och hennes valp Bilbo kom hit från Gotland och i lördags fotade jag ett brudpar.
I söndags tog vi det lugnt på förmiddagen då regnet fullkomligt öste ner men på eftermiddagen när det lättade packade jag och syrran in hundarna och Ellie i bilen och åkte ut i skogen.
Vi hade en så härlig skogspromenad och gick
och pratade om ditt och datt medan Ellie satt nöjd i vagnen. Vi avslutade promenaden med en kaffe och bulle på ett kafé innan vi skulle packa in oss i bilen och åka hem igen. Precis framme vid bilen ställer sig Ellie upp i vagnen och ramlar (eller snarare dyker) ur den, med huvudet före. Huvudet och axeln nuddar marken först och hon är såklart superledsen. Jag tröstar samtidigt som vi försöker packa in allt i bilen och av någon anledning tänker jag att det säkert inte var så farligt. "Barn klarar ju så mycket.." Ellie somnar av utmattning i bilen och när vi kommer hem och hon vaknar gråter hon igen.
När vi förstår att hon fortfarande har ont och också pekar mot halsen blir jag skiträdd och tänker på nacken. Jag som tyckte hon landade mer på huvudet och framförallt var rädd för hjärnskakning, men nacken - det kändes ju nästan ÄNNU värre. Ola tog Ellie och åkte in till närakuten där de fick komma in snabbt när Ola sa att hon kan ha skadat nacken. Ganska snabbt konstaterades dock att det istället var nyckelbenet som var brutet. Det beskräftadess sen med en röntgen. Nyckelbenet var av 😩
Ellie remitterades vidare till Astrid Lindgren och där mötte jag upp med välling och bytte av Ola. Jag har så otroligt svårt att inte vara där när något av barnen har skadat sig.
Lilla älsklingen. Hon har så ont men är så stark. Tänk vad barn klarar av. Nu är det vila som gäller. Nyckelbenet kommer att läka ihop av sig själv. Tänk vad våra kroppar är grymma ändå!
Det blev visst höstlov här hemma ändå!
1 kommentarer
malinlorentzon.se
29 Oct 2019 18:49
Stackas liten! Så jobbig när det händer de små något. Nu får hon krya på sig! Visst är kroppen fantastisk!
Kommentera