Guldregnet utanför vardagsrumsfönstret står i full blom. Allt är så vackert ute nu att det gör ont. De första pionerna står på bordet och det är ljust när man går och lägger sig. Jag känner livet i mig såhår års som aldrig annars.
Samtidigt som jag känner livet i mig läser jag om Terese Alvén. Terese som blev 37 år och som för bara några veckor sedan insjuknade i cancer och som somnade in idag. Och lämnade två små barn efter sig. Två barn som inte längre har en mamma. Såna här berättelser gör mig lamslagen.
Jag tänker såklart på mig och mina barn. På om det vore jag. På om det kommer att bli jag? På tiden. Att den enda tid vi har är här och nu. Att vi inte ens vet vad som händer imorgon.
Det gör mig livrädd men också beslutsam. Beslutsam över att jag måste leva här och nu. Att inte ta tiden för givet utan att leva fullt ut varje dag. För ingen vet vad som händer imorgon.
Var rädda om er!
1 kommentarer
Mikaela Rosenlund
22 Jun 2019 20:58
Har också blivit väldigt berörd av historien om Therese, så fruktansvärt orättvist det känns ibland. Har precis börjat lyssna på din podd och älskar den! Gillar hur du går på djupet i intervjuerna och inte bara pratar varumärken och trender utan att man verkligen lär känna personen bakom. Keep up the good work!
Kommentera